Not a hoppless case

✝⚓❤

Ett helt annat inlägg var planerat o påbörjat men jag insåg mer o andra saker som jag hellre började skriva på nytt om.
Jag kan just nu ärligt talat inte förstå vad jag sysslat med de senaste två åren! Vad har jag ens tänkt..?! Hur har jag ens fungerat..?
Vet ni.. INTE ALLS!!
Jag har lagt i princip allt jag själv tycker om, nästan alla mina intressen,min musik o till o med min familj åt sidan. Enbart för att försöka ge nöje åt honom som jag trodde älskade mig. Jag trodde att han älskade mig för att jag försökte ger honom allt av mig. Däremot är det som så att jag fanns inte, alltså det som är JAG fanns inte! Det som egentligen är jag var aldrig riktigt bra för honom så jag försökte på alla vis men det var inte tillräckligt heller, jag kan inte bara skylla på honom, han vet inte bättre. Han är nog inte medveten alls om vad han vill eller eftersträvar o jag, jag försökte ge honom det jag trodde han ville ha,
Jag menar hur lätt är det att ge allt man vill till någon som inte ens har ett hum om vad dom ens önskar..?!
Men jag försvann, jag är fortfarande borta men jag försöker verkligen hitta mig själv igen, ju mer jag försökt vara mig själv, ju mer stötte han bort mig,. Han ville egentligen aldrig ha mig för den jag var. Han ville ha nån som han trodde han behövde för att bli bekräftad, för den han inte vet vem han är!
Allt är så sjukt, dessa sista år vi haft har varit en jäkla röra, allt efter hans första operation o sen bara helt åt helvete. Det blev för mycket, det funkade inte som tänkt o allt förändrades.
Det blev något som fanns men inte fungerade.Jag försökte anpassa mig, jag försökte ge det jag kunde men till någon som heller inte vet vad som önskas, det går inte. Det finns inte.
När det strulade då, vi skulle slutat.När det sista uppdagades , jag skulle lämnat helt, jag skulle litat på min känsla men jag förlät, jag fortsatte ge, jag gav honom mitt förtroende även om jag tvekade så många gånger. Min känsla sa att det inte stämde men jag försökte tro på honom. Jag var dum, jag måste börja lita på min känsla för den var sann, han sökte o det. Han sökte annat fortfarande, det jag aldrig kommer kunna ge honom, det ingen kan ge honom förutom han själv! Det är dock han själv som måste inse det, ingen annan, inte jag. utan det ligger hos honom.
Efter allt sista tiden, jag är så klar, jag är så färdig. Jag vill inget med honom längre, jag vill inte ens bry mig men jag är sån som bryr mig så troligen kommer jag alltid göra det, men det jag trodde fanns mellan oss finns inte o det har inte gjort det alls en det sista året. Det är tragiskt att slöa tid på någon som inte uppskattar det men gjort är gjort o jag gjorde allt jag kunde.
Någon annan, eller andra förtjänar mig för den jag är o som uppskattar mig för det jag gör o det jag kan. Jag behöver ingen som inte ser det jag försöker göra, jag behöver ingen som trycker ner mig för att de själva inte vet vad dom själva söker.

Denna helg har jag känt mig så himla fri, första gången på jag vet inte hur länge. Hela helgen har varit i mitt tecken. Bra samtal med min dotter pappa där vi verkligen förstår varandra, där vi kan via att vi bryr oss om varandra o om vårt barn utan konstigheter, jag behövde inte ens tänka på att nån ska bli svartsjuk för vår reaktion är speciell o kommer alltid vara men det är p.g.a. vår dotter. precis som det ska vara!
Förutom det har jag fått vila som jag behöver, städa som jag tycker, äta som jag vill, vara ute på både promenader o ute med vänner som jag behöver o utan nån som hänger över axeln, någon som ifrågasätter, någon som inte accepterar mig eller det jag finner glädje i.
Jag har dansat som en idiot här hemma till musik JAG tycker om, jag har kollat på film jag vågar ha inlevelse till utan att skämmas, jag har möblerat i min takt utan övervakning o vet ni, jag har klarat det galant! Jag har sjungit Rasmus på luffen, för jag känner mig fri som en fågel! Jag är ingen luffare men jag har ingen tyngd på axlarna, inget som håller mig fast, inget eller ingen som säger åt mig hur jag ska eller inte ska vara, reagera eller känna.
Jag har skrattar denna helgen, jag har haft såna leenden att jag haft ont i käkarna, jag har skrattat så jag grymtat åt vad som sett via mobilen, jag har haft en lycka inom mig o utåt som jag inte haft på länge. Det jag känner mest just nu ; Nu jäklans kör vi! Jag ska försöka lära mig att inte låta mig själv slås ner, att jag är rätt okej fast det bara är jag o att jag inte ska göra allt själv för att tillfredsställa en partner. Jag har ett eget ansvar men ingår man i något som är fler än en person så blir ansvaret gemensamt o inget ligger hos mig enbart o jag som ensam kan inte lyfta allt även om jag skulle vilja.
Jag fick höra att jag är rolig o enkel, inget som jag skulle beskriva mig själv som o inget jag kan komma ihåg att jag hört tidigare men att en människa tycker det betyder att jag inte är helt hopplös att umgås med. Och även om jag är hopplös så kan jag också vara rolig och enkel ! :D

✝⚓❤