✔
Bäst på att blogga, jojajoo..
I somras sist och nu är det julhelg, fin uppdatering! :P
Jaja.. kan nog inte tycka att det händer så mkt som jag ska skriva om, eller delas med om.. Har skrivit mer privat ist, skriva bör man annars dör man.. nästan..
Singel igen iaf.. Hittade såklart en såndär fin o falsk människa som tyckte att yttrandefrihet bara gällde honom själv.. På min egna födelsedag fick jag nog o gjorde slut.. Vi träffades ändå, mysigt tyckte jag för det kändes bättre när han inte var inpå heeeela tiden o skulle kolla allt man gjorde..
Dock funkade det inte iaf.. När han tydligen tyckte att man ska ingå i min lilla familj samtidigt som man strular runt med andra sa jag upp kontakten och kände mig allmänt kränkt o sviken.. Ungefär som vanligt..
Han hade ju ändå kunnat vara öppen med att han träffade andra samtidigt som han var sådär go o gullig mot både mig o Samira.. Dock kanske han också visste att då skulle detta som hände hända..
Så jaa.. Alone again - naturally .. Låten går i mitt huvud o så tycker jag synd om mig själv, dumt det men det känns bara så jäkla irriterande, frustrerande och besviket att jag inte kan hitta nån som klarar av mig.
Svår må jag vara o allt det där men ptja.. Han var ung, otroligt omogen och lite för narcissistisk för att funka i ett liv med mig.
Man behöver nog ist vara självsäker, ha bra självkännedom och lite mer medkänsla och empati för omvärlden. Inte värdera allt i pengar och förståelse för mindre lyckligt lottade människor..
Eller så är det bara så simpelt att det är något fel på mig.. Han kunde berätta det ganska så fint många gånger och jag släpper efter o tar in mig det fast jag försöker få ur honom ur tankarna.. Jag e nog lite för känslig för mitt eget bästa ibland o jag känner mig alltför ofta sviken av de människor som säger sig älska mig "för den jag är" men där tycker jag dock att det är deras fel, inte alltid men i detta fall definitivt.
Sluta ljug för mig, sluta spela med mig och försök att iaf ta mig på allvar, på riktigt.
Och sen en sak till mig själv... Han är inte värd att känna negativitet o känsla över.. Är det bråka så ofta som det var, sällan bra i något så finns det ändå ingen vinning.. Och egentligen vet jag ju det.. Han var aldrig någon för mig, han hade ingen stabilitet och inget att ge mig eller Smira så att vi kunde utvecklas.
Och när man kallar någon annan barn fula saker.. Ptja.. då finns det inget mer att säga..
Sååå nu ska jag själv bara släppa detta och gå vidare, med mig själv, med Samira och med folk som förtjänar det jag har att ge dem.. För det är mycket, hur jag än kan verka vara så bryr jag mig om att de flesta ska ha och få det bästa.
Bäst på att blogga, jojajoo..
I somras sist och nu är det julhelg, fin uppdatering! :P
Jaja.. kan nog inte tycka att det händer så mkt som jag ska skriva om, eller delas med om.. Har skrivit mer privat ist, skriva bör man annars dör man.. nästan..
Singel igen iaf.. Hittade såklart en såndär fin o falsk människa som tyckte att yttrandefrihet bara gällde honom själv.. På min egna födelsedag fick jag nog o gjorde slut.. Vi träffades ändå, mysigt tyckte jag för det kändes bättre när han inte var inpå heeeela tiden o skulle kolla allt man gjorde..
Dock funkade det inte iaf.. När han tydligen tyckte att man ska ingå i min lilla familj samtidigt som man strular runt med andra sa jag upp kontakten och kände mig allmänt kränkt o sviken.. Ungefär som vanligt..
Han hade ju ändå kunnat vara öppen med att han träffade andra samtidigt som han var sådär go o gullig mot både mig o Samira.. Dock kanske han också visste att då skulle detta som hände hända..
Så jaa.. Alone again - naturally .. Låten går i mitt huvud o så tycker jag synd om mig själv, dumt det men det känns bara så jäkla irriterande, frustrerande och besviket att jag inte kan hitta nån som klarar av mig.
Svår må jag vara o allt det där men ptja.. Han var ung, otroligt omogen och lite för narcissistisk för att funka i ett liv med mig.
Man behöver nog ist vara självsäker, ha bra självkännedom och lite mer medkänsla och empati för omvärlden. Inte värdera allt i pengar och förståelse för mindre lyckligt lottade människor..
Eller så är det bara så simpelt att det är något fel på mig.. Han kunde berätta det ganska så fint många gånger och jag släpper efter o tar in mig det fast jag försöker få ur honom ur tankarna.. Jag e nog lite för känslig för mitt eget bästa ibland o jag känner mig alltför ofta sviken av de människor som säger sig älska mig "för den jag är" men där tycker jag dock att det är deras fel, inte alltid men i detta fall definitivt.
Sluta ljug för mig, sluta spela med mig och försök att iaf ta mig på allvar, på riktigt.
Och sen en sak till mig själv... Han är inte värd att känna negativitet o känsla över.. Är det bråka så ofta som det var, sällan bra i något så finns det ändå ingen vinning.. Och egentligen vet jag ju det.. Han var aldrig någon för mig, han hade ingen stabilitet och inget att ge mig eller Smira så att vi kunde utvecklas.
Och när man kallar någon annan barn fula saker.. Ptja.. då finns det inget mer att säga..
Sååå nu ska jag själv bara släppa detta och gå vidare, med mig själv, med Samira och med folk som förtjänar det jag har att ge dem.. För det är mycket, hur jag än kan verka vara så bryr jag mig om att de flesta ska ha och få det bästa.
