Idag bar jag blått för att visa att jag är med i kampen mot mobbing etc. Hade nästan glömt bort det och förvisso hjälper det väl inte att ha ett par blåa brallor på sig.
Det finns ju andra saker också, som att sluta blunda och ifrågasätta. Kanske rycka in om man ser någon blir dåligt behandlad. Det gäller ju inte bara barn utan överhuvudtaget!
Jag ligger iaf nedbäddad i soffan o sista pirates-filmen igen. Lyckades ju somna igår så får kika om lite.
Tänker gör jag också, ovanligt va?! ;-)
Har inte riktigt kunnat släppa dessan tankar som varit med snart en hel vecka.
Jag funderar på ödet o livets ironi. Ödet framför allt och att livet kan vara eller bli lite surrealistiskt ibland och inte enbart på dåliga vis.
Nu dock så vet jag inte riktigt, det vart lite mycket på en gång och även om det känns rätt bra så skrämmer det mig likaså.
Visserligen är det bara blicka framåt o ta var dag som den blir men känslan, ja, den är mäktig och jag undrar om det nästan inte är lite förälskelse ändå. En förälskelse jag nog ändå försöker förneka.
Det var länge sedan denna känsla fanns och är det som vanligt varar den inte länge men det känns ju inte som vanligt.
Haha mest snurrigt o virrvarrigt.
Samtidigt som känslan e bra så vill jag förtrycka den, glömma bort den och fortsätta som vanligt.
Enklast så, att vara ensam o ha sig själv o det blir bekvämt men ibland kan jag sakna kärlek lite grann men sen har jag ju busungen också och hon är ju den största kärlekn i vilket fall.
Nu fortsätta kika film o lägga lock på tankar o känslor så gott det går men att jag skulle bli såhär över att träffa honom igen, det trodde jag inte..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
♥ Your words against mine ♥