❤ Hej!☺☺☺❤

All alone in this world

Det är ofta jag faktiskt känner mig helt ensam, ensammast i världen o sådär dramatiskt. Snapchat hånade mig idag!! 😃

Fast samtidigt så inser jag också hur ensam jag har varit från nästan början av 2018 o så fram tills denna sensommar o då skulle jag leve i en relation. Men den tiden är över nu. Gjort är gjort hur mycket man än skulle vilja ändra. Bara de 2-3 sista månaderna har jag haft så kul och fått skratta så magen värker o tårarna rinner, o så kippar man efter andan o låter som en sälgris 😂 😂 Men dessa månader har räddat mig ifrån att äkta året innan, visst känns surt att ha kastat bort så onödigt tid, tid där man mått hemskt o bara blivit nedtryckt o börjat tvivla på mig själb som en iaf skaplig människa, att hela tiden känts så är verkligen onödig tid men det är just det också det, DET VAR Då! Allt är inte helt bra ännu men på sån jäkla god vägg, bara känna frihet att vara ute, att ingen passar på en. Jag kan åka in till stan kl 20 om jag vill o få handla i 2timmar 😂

Framförallt är det underbart att kunna umgås med folk, att jag börjat våga prata o inte bara känner mig missanpassad o tafatt. Lika underbart är det att jag får umgås med min syster för sådan har också försvunnit men nu har vi haft något för oss ett par gånger o det är verkligen sån glädje för mig i det 😍

Sen gör det mig absolut ingenting när jag helt öppet kan spana o försöka flirta med fina killar/män 😍 o det finns ju liksom nån att hålla ögonen på 😊 😊 Sen är det väl så att man inte vet vad komma skall o vad det ter sig till utan det får tiden utvisa 😊

Har dock inte gjort klart min checklista så lär sätta fart på den men det blev mer på den än jag trodde så jag måste dela upp den i sektioner o avläsa lite allt eftersom 🤔 Kändes som det blev mkt arbete men ändå så kan det vara kul 😁😁 o vem listan kanske leder mig till min framtida man 😊 

De två tyngsta dagarna

Ibland vill jag bara skriva, inte bara av ilska utan även av glädje, rädsla, sorg o nyfikenhet, tankar och funderingar. Det finns så många olika sätt att skriva på o att skriva ur sig. Dessvärre är tillfällena snarlika, det kommer när jag ska sova eller iaf när jag lagt mig. Hjärnan min gå på högvarv innan medicinerna går in o det är både orkan, tornado o ett jäkla virrvarr av allt, både tankar, idéer o känslor som slåss om vem som ska få komma fram eller ur först. Oftast blir det ingen för sällan är det något som blir direkt sammanhängande så då blir det lätt lite av allt.
Hade jag haft nå bättre att skriva på att det varit enklare men att starta datorn på kvällen tar halva natten o så blir jag sittandes där. Tillslut ska jag nog hitta nå lämpligare men tills dess blir det som det blir, inte optimalt men relativt dugligt.

Denna vecka, två dagar som är avklarade o jag kan inte komma ihåg när dessa två jobbigaste veckodagarna någonsin gick så snabbt..?! Men jag klagar inte, det känns bara riktigt bra! ☺  Skönt liksom! ☺
Och nu tidigare ikväll fick jag anledning att få och kunna le lite extra 😊😊

Jag hoppas att onsdagen blir en bra dag den med men blir den sämre så klarar jag av den ändå ✊🏼 💪🏼
Få iväg Samira tidigt till skolan o så långpromenad med Nocco, sen kan jag nog vila lite innan jag ska handla osv. Ska boka in ett möte inför torsdag också som känns både kul o spännande, o läskigt så klart! 😂
Men ja.. Nu kör vi! Fast först nu med sömn 💤

Posted via Blogaway Pro

Not a hoppless case

✝⚓❤

Ett helt annat inlägg var planerat o påbörjat men jag insåg mer o andra saker som jag hellre började skriva på nytt om.
Jag kan just nu ärligt talat inte förstå vad jag sysslat med de senaste två åren! Vad har jag ens tänkt..?! Hur har jag ens fungerat..?
Vet ni.. INTE ALLS!!
Jag har lagt i princip allt jag själv tycker om, nästan alla mina intressen,min musik o till o med min familj åt sidan. Enbart för att försöka ge nöje åt honom som jag trodde älskade mig. Jag trodde att han älskade mig för att jag försökte ger honom allt av mig. Däremot är det som så att jag fanns inte, alltså det som är JAG fanns inte! Det som egentligen är jag var aldrig riktigt bra för honom så jag försökte på alla vis men det var inte tillräckligt heller, jag kan inte bara skylla på honom, han vet inte bättre. Han är nog inte medveten alls om vad han vill eller eftersträvar o jag, jag försökte ge honom det jag trodde han ville ha,
Jag menar hur lätt är det att ge allt man vill till någon som inte ens har ett hum om vad dom ens önskar..?!
Men jag försvann, jag är fortfarande borta men jag försöker verkligen hitta mig själv igen, ju mer jag försökt vara mig själv, ju mer stötte han bort mig,. Han ville egentligen aldrig ha mig för den jag var. Han ville ha nån som han trodde han behövde för att bli bekräftad, för den han inte vet vem han är!
Allt är så sjukt, dessa sista år vi haft har varit en jäkla röra, allt efter hans första operation o sen bara helt åt helvete. Det blev för mycket, det funkade inte som tänkt o allt förändrades.
Det blev något som fanns men inte fungerade.Jag försökte anpassa mig, jag försökte ge det jag kunde men till någon som heller inte vet vad som önskas, det går inte. Det finns inte.
När det strulade då, vi skulle slutat.När det sista uppdagades , jag skulle lämnat helt, jag skulle litat på min känsla men jag förlät, jag fortsatte ge, jag gav honom mitt förtroende även om jag tvekade så många gånger. Min känsla sa att det inte stämde men jag försökte tro på honom. Jag var dum, jag måste börja lita på min känsla för den var sann, han sökte o det. Han sökte annat fortfarande, det jag aldrig kommer kunna ge honom, det ingen kan ge honom förutom han själv! Det är dock han själv som måste inse det, ingen annan, inte jag. utan det ligger hos honom.
Efter allt sista tiden, jag är så klar, jag är så färdig. Jag vill inget med honom längre, jag vill inte ens bry mig men jag är sån som bryr mig så troligen kommer jag alltid göra det, men det jag trodde fanns mellan oss finns inte o det har inte gjort det alls en det sista året. Det är tragiskt att slöa tid på någon som inte uppskattar det men gjort är gjort o jag gjorde allt jag kunde.
Någon annan, eller andra förtjänar mig för den jag är o som uppskattar mig för det jag gör o det jag kan. Jag behöver ingen som inte ser det jag försöker göra, jag behöver ingen som trycker ner mig för att de själva inte vet vad dom själva söker.

Denna helg har jag känt mig så himla fri, första gången på jag vet inte hur länge. Hela helgen har varit i mitt tecken. Bra samtal med min dotter pappa där vi verkligen förstår varandra, där vi kan via att vi bryr oss om varandra o om vårt barn utan konstigheter, jag behövde inte ens tänka på att nån ska bli svartsjuk för vår reaktion är speciell o kommer alltid vara men det är p.g.a. vår dotter. precis som det ska vara!
Förutom det har jag fått vila som jag behöver, städa som jag tycker, äta som jag vill, vara ute på både promenader o ute med vänner som jag behöver o utan nån som hänger över axeln, någon som ifrågasätter, någon som inte accepterar mig eller det jag finner glädje i.
Jag har dansat som en idiot här hemma till musik JAG tycker om, jag har kollat på film jag vågar ha inlevelse till utan att skämmas, jag har möblerat i min takt utan övervakning o vet ni, jag har klarat det galant! Jag har sjungit Rasmus på luffen, för jag känner mig fri som en fågel! Jag är ingen luffare men jag har ingen tyngd på axlarna, inget som håller mig fast, inget eller ingen som säger åt mig hur jag ska eller inte ska vara, reagera eller känna.
Jag har skrattar denna helgen, jag har haft såna leenden att jag haft ont i käkarna, jag har skrattat så jag grymtat åt vad som sett via mobilen, jag har haft en lycka inom mig o utåt som jag inte haft på länge. Det jag känner mest just nu ; Nu jäklans kör vi! Jag ska försöka lära mig att inte låta mig själv slås ner, att jag är rätt okej fast det bara är jag o att jag inte ska göra allt själv för att tillfredsställa en partner. Jag har ett eget ansvar men ingår man i något som är fler än en person så blir ansvaret gemensamt o inget ligger hos mig enbart o jag som ensam kan inte lyfta allt även om jag skulle vilja.
Jag fick höra att jag är rolig o enkel, inget som jag skulle beskriva mig själv som o inget jag kan komma ihåg att jag hört tidigare men att en människa tycker det betyder att jag inte är helt hopplös att umgås med. Och även om jag är hopplös så kan jag också vara rolig och enkel ! :D

✝⚓❤

Ångesttryck, saknad, svek o ilska som för mig framåt

✒⚓✝Det är sent, alldeles för sent och jag

borde ha somnat för flertalet timmar sedan.

Istället ligger med ångesttryck i bröstet o saknar dig. Varenda gång jag känner känslan av saknad så blir jag samtidigt arg, så jäklans arg över någon som totalt vilseledde mig o det påminner mig om dina lögner som gör att jag känner så avsky speciellt eftersom hela denna diskussionen har vi haft och jag trodde att vi var överens, inga mer droger, inga mer lögner - vårt förhållande funkar inte på det sättet. Och där är vi nu. Du svek mig på ett så otroligt fult o respektlöst sätt, sen häva ur dig allt skit om mig o mina problem, du hade lika gärna vara ställt dig o hoppa på mig för så nedtryckt blev jag o känner fortfarande.
Jag vet att jag sa saker till dig också men inte lika elaka o nedtryckande, däremot stod jag frågande till allt i vad du sa o har berättat
Det var den dagen/kvällen men den kommer nog ältas ett par gånger till innan jag kan släppa det helt. Det är liksom så för min del, jag måste gå igenom, analysera, hitta nya synvinklar o sånt för att sen bara släppa det helt o då är det helt klart också. Dock till just denna gång så insåg jag saker som skett under det gångna året o det var en hel del Aha-upplevelser som förklarade en hel del, jag kan ju inte veta allt med säkerhet men som det känns så har jag inte helt fel i det heller 😕

Nu har jag iaf skrivit ut lite saknad även om ilskan sitter kvar ännu, den får mig iaf att fortsätta framåt. En framåt sak är nog att hitta en billig liten skrivdator, mobilen är hopplös 😣 Men det löser sig, det mesta löser sig faktiskt till sist ☺️☺️

Han valde inte mig, inte oss.

Ångest, ångest.. Jag mår dåligt för att du valde droger framför mig. Att du väljer att ljuga mig ytterligare gånger rakt upp i ansiktet. Jag känner mig värdelös, jag känner mig otillräcklig, jag känner mig trasig. Du valde droger, jag borde ha rätt till att bli arg, att känna mig förkrossad, sviken o uppgiven men du verkar se det som din rättighet att ist berätta ännu mer om hur psyko jag är o hur mycket din familj hatar mig, för att jag inte behandlat dig rätt.. Men är det rätt att ljuga, är det rätt att gå bakom ryggen, att håna mig för min psykiska ohälsa, att stå o berätta att jag inte kan ta hand om mig själv när jag försöker så mkt för att du ska se att jag vill bli bättre..?
Jag vet att jag inte gör allt rätt, att jag inte klarar av att leva upp till dina förväntningar men jag försöker, jag har försökt. Jag har följt med på allt du velat, jag har försökt bita ihop fast det är såå jobbigt att ta mig nånstans. Jag har försökt att vara öppen, spontan, visa energi o att vara rolig. Jag misslyckades och det var inte meningen! Jag undrar hur jäkla värdelös du måste tycka att jag är när det helt klart är viktigare att sitta o bland annat röka på med M o J, att köra med mitt barn i bilen när du fortfarande är påverkad o du klarar inte ens av att erkänna när jag frågar dig rakt ut..
Av alla saker, det gör så ont o jag trodde ändå att du kunde sluta. Att du kunde ta riktig hjälp o lösa resten av dina problem o att vi tillsammans skulle fixa saker o ting, inte att det skulle bli såhär.
Jag ville så mycket annat för oss, jag ville ha en familj, ett hem, ett liv tillsammans. Nu är jag ännu mer trasig o får kämpa varje minut igen för att hålla mig samman o jag vill ändå bara höra ifrån dig.

Privat o känsligt

❤

Jag skriver igen, ganska mycket personligt o därav är jag lite rädd o osäker på om jag ska skriva ut länken dit.
Det känns dock skönt att skriva igen, jag saknar det mest hela tiden om jag inte skriver. Jag har försökt med vanlig dagbok men på något sätt vill jag skriva via datorn. Jag som annars älskar att skriva med penna o papper. Det är säkert för att jag inte hittat rätt penna ;) o ändå har jag en hel drös =) Det är något visst med att skriva på datorn, känna tangenterna under fingrarna och se texten glida fram så jag fortsätter nog via datorn ändå men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med den andra bloggen, om jag vågar visa. Jag har ju skrivit personligt tidigare men nu känns det ännu mer djupare, mer intensivt. Det är terapeutiskt att få ur sig alla ord o känslor, en rensning från huvudet och sedan se lite distans när jag själv sen kan läsa det jag skrivit. Nästan som så att jag kan känna som att det är någon annan än jag som skrivit, ungefär som när man går utanför sin kropp o ser sig själv, jag kommer inte riktigt på vad det heter, har ordet på tungan men det trivs tydligen där ..

❤

Ett icke utkast...

🎀

Jag har verkligen otroligt många utkast sparande under denna blogg, som vanligt börjar jag skriva sen kanske jag gör något annat en stund för att sedan fortsätta skriva och tillslut..bara ett utkast.. Allt blir snurrigt ganska så lätt när man inte skriver allt samtidigt plus att jag stundtals skriver så personligt så jag faktiskt inte vill att nån ska läsa.
Så ja.. egentligen bloggar jag ju faktiskt fortfarande bara det att ni aldrig får se det ;-)
Kikade nyligen in på mina andra blogg också, skriver inte där alls och vill egentligen ta bort den men jag lyckas inte exportera allt o det är ändå väldigt mycket minnen som jag inte bara kan radera.

Aja en update-isch, visa att jag lever här också och även om jag har mycket oro över lite saker just nu så känns det mesta ändå bra o nästan bättre än "helt okej" :-D

💋

Det var ett år sen

Jag har haft facebookminnen om att jag faktiskt bloggade lite förra året, har dock inte kollat av vad jag skrivit eller så.. Men det känns som att det var fleera år sedan!
Jag har så ofta känslan att vilja börja igen men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska skriva egentligen.. Och sen att fortsätta på en gammal blogg känns lite konstigt men ja.. Vi får se, kanske blir det en ny eller kanske en fortsättning.. Time will tell ☺

Produkter..

Hallå där!
Som skrivet tidigare så vill jag kunna blogga o skriva överhuvudtaget men det blir sällan så.. Tiden finns inte, jag skriver så mycket och allt vill jag inte ens publicera iom alla känslor och allt som händer nu.
Fast nu när jag har så mycket att skriva så är också ett problem att jag inte har någon dator som funkar så pass att det går att skriva längre inlägg och via mobilen blir ju bara som ett skämt, det är jobbigt för tummarna, blir massvis av stavfel som man sällan ser..

Ja jajaja det jag egentligen tänkte med detta inlägg är att jag kom på att jag kan skriva lite om produkter som jag använder mycket, så som hår- smink- o hudprodukter bland annat, Fast jag börjar och gör ett helt nytt inlägg.  Efter detta..
Hoppas ni får nån nytta av dom tips eller så jag kan ge 😊😊

Posted via Blogaway Pro

Söndag

14 juni 2015 och det spöregnar ute som bara sjutton. Det är förvisso söndag men såhär mkt behöver det ju inte regna ändå.
Helgen har iaf gått snabbt, jag sov bort mesta del av gårdagen, jag kunde verkligen inte hålla ögonen öppna och kroppen var extremt tung. Idag, trots gråa vädret är det iaf snäppet bättre. 
I fredags firade jag o Kristoffer 6 månader tillsammans, vi köpte med oss jordgubbar o lite champagne o cider sen så åkte vi ut till en sjö där vi la oss på bryggan o bara myste.  Vi hade riktigt varmt o fint väder och det var helt ljuvlig!! Kristoffer passade även på att bada dem token, jag tror att han skulle visa sin manlighet där ��
Dessa 6 månader har gått så himla snabbt men samtidigt känns dom som mkt längre än ett halvår.  Vi är verkligen gjorda för varandra, så känns det iaf �� ��
Och han finns verkligen för mig!
❤❤��❤❤

Och tillbaka till idag.. Mitt i allt regn så ska vi grilla.. Hoppas iaf att det blir gott ��

Posted via Blogaway Pro

Ytterligare avklarad helg

Helgerna går verkligen för fort ibland.. Kan också kanske bero på att som tex gårdagen började rätt sent ��
Vi var liksom lite trötta o sega allihop, alla förutom MissaMjau för hon trots att hon nu är kastrerad går o jamar så mkt det bara går o man blir faktiskt lite less på henne. Jag vet liksom inte riktigt varför heller men jag hoppas hon slutar nån dag ����

Jaja nu är det sista veckan för Smi i första klass också, på onsdagskväll är det avslutning.  Jag har svårt att fatta att hon redan går ut ettan nu. Men det är ju kul samtidigt, hon gillar fortfarande skolan o det hoppas jag att hon kommer göra till hösten också.
Åhå jaa min stora lillfröken tonåring ❤

Posted via Blogaway Pro

Mer än tidigare

Jag vart så sur på sista blogginlägget som inte blev något så jag har inte orkat skrivit något sen dess..
I det jag skrev som aldrig kom upp så var det mest om helgen som då varit.. Så mkt mer kommer jag dessvärre inte ihåg :/

Nu är det helg igen, några minuter över tolvslaget så med andra ord söndag.
Lördagen vart bra trots att den började sent och med gått o regn.. Tillslut tog vi oss in till stan, både för att kika marknad, karuseller o bilar. Marknaden vart det mindre av men lite bilar o karuseller iaf och del träffade vi min pappa o min lillebror Kimmi. Vi träffade även Ida min syster o lilla Lowe, det känns för mig så himlans kul att träffa min släkt o det är så betydelsefullt att det nästan känns konstigt. Jag är så rädd att dom inte ska känna samma sak, att dom kanske tycker att det e jobbigt att träffa mig eller att dom inte alls tycker om att träffar mig.. Det är ändå så jag känner o tror som oftast när jag träffar folk men jag hoppas alltid att dom tycker att det är helt okej att träffa o umgås med mig!!
Att det finns vissa som inte vill eller tycker om att ses är ju som det är och man får acceptera det men tråkigt o jobbigt är det ju ändå o speciellt när det kan handla om familj speciellt men ja, den delen får man försöka strunta i, jag får höra att det inte är mitt problem utan snarare deras som beter sig så.. och mjo jag anser väl också att jag försökt men nope där dög jag aldrig. Så kan det tydligen vara.

Vi hälsade dock på vår andra familj, Kristoffers syster med vänner ute hos henne. Det var party för en som fyllt 50.. Det var sjukt mkt lugnare än vad vi trodde det skulle vara men vi vart kvar där nästan två timmar o det roligaste var att Smi verkligen vågade prata o ta sig för, åt massvis av mat, dansade o lekte fast hon var ensam barn.. Hon hade så kul bland alla vi vuxna där hon tidigare ändå varit blyg. Det var faktiskt kul att se och mest det att hon verkligen utvecklas o snabbt går det. Sen vart hon ju extra glad av allt godis hon fick med sig därifrån :P

Men nu är det söndag o jag borde sova, blir säkert marknad imorgon då vi inte gick igenom allt idag o är det fint väder drar vi mest troligen iväg nånstans för att bara ha det bra =)

Sommarmånad

Posted via Blogaway Pro

Jumping Friday sort of

Fredag, äntligen fredag!
Mina planer för helgen är så simpla som att vila/sova mesta dels.. Såå rolig är jag ;) Om inte annat så behövs det tydligen.
Sov halva kvällen igår, det blev typ mat, halvsova o sen stressa iväg på Smis fotboll.. Väl hemma så la jag mig i sängen igen. Smi var så duktig o fixade o donade lite innan hon faktiskt lyssnade på Kristoffer när det gällde att både plocka fram dagens kläder och när hon skulle gå o lägga sig. Det tycker jag är coolt faktiskt =) Och så blir jag ju ännu mer stolt över henne =)
Två morgonar i rad så har hon även fått gå ner till skolbussen själv o jag har stått på balkongen för att se så hon kommer med, inga problem alls där däremot himla skönt att få vila min rygg, höfter o knän eller ptja hela kroppen egentligen.
Igår hann Smi hem före mig och som vi sagt hade hon knatat ner till restaurangen dock har jag påpekat lite att hon kan ju gå hem först så att inte jag redan är hemma men inte hunnit ner för att möta upp henne så det var lite tur att jag hann se henne där inne igår.. Och så hon trivs där också då, ganska skönt att se och dom är för goa där nere!

I och med att det är fredag idag så blev det också övergång till pappavecka för Smis del, lika tråkigt varje gång och jag vänjer mig nog aldrig men samtidigt kan jag vila utan att få dålig samvete för att jag inte är alltför pigg hela tiden.
Kristoffer han ska jobba han, fast bara mellan 7 och 11 och imorgon får jag ju inte sova alltför länge ändå, det lutar mot att jag ska försöka orka hinna med gymmet. Jag står som reserv men jag håller tummarna för att folk bokar av så jag och syster också får plats :D Det är nå träningspass på sådan där lite studsmatta, verkar grymt kul fast jag kommer nog få ta det försiktigt men ändå liksom, måste ju iaf prova =)
Ni får söka på Jumping Fitness på Youtube så hittar ni lite klipp, ser så sjukt ut!! :D

Och nu avslutas min arbetsdag så då måste jag avsluta detta också :D

Frukost

En banan, ett glas treo och två paraflex får bli min frukost på jobbet idag. Ingen lyxfrukost direkt men det funkar. 
Helst vill jag sova, kroppen gör så äckligt jäkla ont då jag vill verkligen inte röra mig det minsta, inte ens blinka.  Ryggen värker o det strålar ner i hela rumpan, höfterna o knäna.  Axlarna värker o likaså armbågarna.. Nödslakt definitivt nästa men nä Jag sitter här på jobbet, nyss varit o städat i två timmar o ska strax ut igen.
Det känns långt till kvällen och innan jag får lägga mig. Fotboll blir det också fast för Samiras del, jag själv hoppas på att få sitta i solen o bara kolla på.

Posted via Blogaway Pro

Andra för dagen

Oj oj, två inlägg på en o samma dag.. Det har ju inte hänt sen typ urminnes tider ;)
Jag borde egentligen sova, har legat i sängen säkert en timme minst o klurat o pratat med Kristoffer om sommaren.. Första året sen någonsin jag har betald semester, dessvärre också första året jag har ett seriöst jobb och det innebär att barnpassning etc för Samiras del blir ett "problem"
Fritids ligger i Grytnäs, jag har fortfarande varken körkort eller bil. Att få Smi att åka buss själv när jag själv inte ens vet hur dom går och så den stora vägen där, nä det är inte sån bra plan och cykla är svårt för min del, min kropp orkar inte. Mycket talar emot att det ens ska gå o lösa men på nå sätt ska vi nog fixa det.
Samiras pappa ska ha henne hos sig lite extra när han ändå har semester, han har tidigare än mig också så vi kan avlösa varandra.
Direkt efter skolavslutning blir hon hos sin gammelmormor - min mormor alltså.
Tråkigt är väl att Samiras mormor som vad jag vet är sjukskriven säkert skulle kunna hjälpa till men hur mkt skit hon får höra där vet jag inte, tungorna är inte direkt fina där borta så jag vette fasen om jag vill ha min dotter där då. Det är tråkigt att det är så, att Smi inte har nån riktig mormor men vi kan ju låna Kristoffers mamma, hon får vara lite låtsas släkt åt oss o lika min morbror o hans fru/familj.. Mer moderskänslor därifrån än jag nästintill fått hela mitt liv! Fast mammaproblemen ska vi lägga åt sidan nu annars vette tusan vart allt bär hän..

Så sommarfritids, ja det ska bli intressant att lösa men bara jag får mer ork o mindre ont så borde det gå, synd bara att min muskelstyrka (bl.a.) har blivit mindre medan Smi blivit större, borde ju vara lika för oss båda :P

Men nä, mitt andra inlägg får vara klart nu, jag måste sova om jag ska komma upp inte alltför död imorgon. Räcker med att Smi inte alls ville sova när hon skulle så det blev sent för henne också.. Då kan det innebära o krävas ganska mkt energi imorgon för min del..

Stallet

Onsdag, jämn vecka så innebär det stallet för min del.  Inte jag som rider dock utan självfallet är det Samira. Jag gillar inte hästar, inte alls faktiskt! Fast vad gör man inte för sina barn, man står ut med mycket o går över de mesta ��
Jag är ändå väldigt stolt över min skrutta, det är inte alltför länge sedan som hon faktiskt vart avkastad men ändå så är hon här o fortsätter rida. Hon är tuff min tjej! ��

Och jag tycker själv att hästarna är läskiga även om jag inte är jätterädd så är det ändå obehagligt. 

Posted via Blogaway Pro

Efter 30

✦
9 oktober 2014 Det var sist jag skrev något här, en snabb update om att det då var ett år sedan sist, att mycket hade hänt o bla bla bla..
Känns ungefär som att jag skulle kunna upprepa mig, det händer mycket fast jag inget skriver om det och jag saknar det.. Själva skrivandet och att kunna läsa själv för att komma ihåg. Det är så många gånger jag kommer på mig själv om att jag vill börja med bloggandet igen men jag vet bara inte vad jag ska skriva och hur jag ska skriva. Det är så mycket fast mest är det mycket som är positivt just nu, livet började visst lite mer på allvar nu efter det att jag fyllt 30 ;) 
Kan vara så enkelt att jag har lärt mig mer om både mig själv och om livet i sin helhet och om inte annat så har jag nog lärt mig vad som är ovärt att lägga ner sin tid på, att vissa saker måste man släppa o låta vara, att energin inte räcker åt till allt även om jag så gärna önskar det. Jag kan inte arbeta ihjäl mig på t ex mäniskor som inte ens tar emot det eller ger något tillbaka, sådana saker har jag lärt mig och lär mig fortarande att jag måste släppa eftersom jag inte riktigt orkar.
Att berätta att man inte orkar låter många gånger som att man kanske är lat eller inte prioriterar, jag tror iaf att det kan uppfattas så men för min del handlar det ytterst sällan om just lathet. Min hjärna o min kropp samarbetar dåligt ibland vilket resulterar i att jag blir slutkörd snabbt och måste gå på lågvarv, det känns för mig otroligt tråkigt, jobbig och ledsamt men man måste lyssna på sig själv, känna av sig själv och försöka att göra det som är rätt för en själv vad andra än tror sig veta om allt o alla.

Jag har det rätt bra ändå kan jag tycka, jag lär mig ju om inte annat och många gånger kan jag själv till o med se att jag har kommit så otroligt långt om man jämför med tidigare, förvisso säg det att man ej ska blicka bakåt men att jämföra sig själv o se att man ändå går framåt i sin utveckling är ännu mer stärkande de dagar man klarar av det och inte fokuserar på allt de dåliga.

Jag småskrattar åt mig själv nu, jag skulle bara skriva något litet o ändå sitter jag här, på jobbet, o skriver så att tangentbordet skulle kunna börja brinna men jag avrundar här, eller avbryter annars kommer jag nog aldrig härifrån men vi får hoppas att jag ist kommer tillbaka ;)

 

Hej

Det är snart nästan ett år sen sist, under detta nästan ett år har en del hänt, gott o ont som alltid.
Jag saknar att blogga eller ja att skriva som man gjorde förr men tiden och orken tryter, datorn används inte heller som tidigare.  Nu är det ju mobilen mest hela tiden. Den kan man ju ha med sig när man som mest bara är på språng.
Men vem vet, allt kan ändå ske o att skriva/blogga kanske blir mer igen. Under hösten är man inte hemifrån lika mkt.
Well.. Time will tell.

Posted via Blogaway